Jag låter filmen tala för sig själv.
Den skapar tankar som man kan med sig in i sitt framtida möte med olika elever.
James Nottingham talar om att vi sätter "etiketter på eleverna". Dessa etiketter är i vägen, bra som dåliga. De skapar/ger eleverna en stämpel som de själva vet om.
Hur får inte dessa etiketter att kännas för eleven, att man är stökig, inte förstår osv.
Vi lärare behöver verkligen tänka på hur vi uttrycker oss till eleverna, eller?
Han pratar även om alla dessa resultat. De säger inget.
Vi talar inte så mycket om vägen dit, men det är den som är viktig, enligt Nottingham.
Eftersom alla äger olika kunskaper kan man inte mäta alla på samma sätt. Olika skalor för olika barn. Han menar att det är det som eleverna skall fokusera på, att se sin egen utveckling.
Förförståelse är även något som Nottingham tycker är bra. Det ger eleverna tid att förbereda sig inför kommande lektion. Något som många eleverna behöver. Då är de redo och kan fokusera på sina framsteg.
Som sagt, filmen skapar tankar hos en om hur man kan bemöta olika elever i framtiden men även ett annat sätt att se på kunskapen hos eleverna och deras väg till att bli bättre och utvecklas efter sin egen förmåga.
Eller vad säger ni?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar