Om en lärare ramlar i skogen...

Vi har alla haft den där läraren som kom in och började snickesnacka lite om något helt annat än rullstensåsar, periodiska systemet, liggande stolen eller vad det nu var vi egentligen skulle jobba med på just den lektionen. Det blev diskussion om något allmänmänskligt som rättvisa, kärlek eller någon aktuell politisk händelse och vi argumenterade med läraren och sinsemellan. Där satt man och tänkte: "Åh, det här är härligt. Hoppas inte lektionen börjar snart."

James Nottingham (2013) berättar i sin bok om "P4C - Philosophy for children" och hur man kan och bör använda filosofi i det dagliga arbetet inom skolan. Jag själv tänkte att det är en lockande tanke och jag blev inspirerad till att få hålla sådana lektioner i mitt framtida yrke som lärare.

Men är det möjligt att få in det i läroplanen? Kanske skulle förslaget stöta på patrull från politiker och lärarkollegor och avfärdas som "flum" och att att resultaten är omätbara. Eller är de det?

Dr. Sara Goering, som talar i klippet nedan, menar att elever som har övats i filosofiskt tänkande gör bättre ifrån sig på proven. Tankeexperiment och argumentation leder till ett mer utvecklat språk och ett förbättrat kritiskt tänkande.

Inspirerande?

Källa: Nottingham, J. (2013). Utmanande undervisning i klassrummet: återkoppling, ansträngning, utmaning, reflektion, självkänsla. Stockholm: Natur & kultur.